Det var på ostadiga ben Diversea kämpat sig ut på slätten. I början hade hon knappt orkat, men allt eftersom hade hon stängt av den trötta kroppen och vandrat vidare. Steg för steg, med ett planlöst utseende. Utseenset var felaktigt. Hon vandrade med ett bestämt mål. Ut härifrån, utan att stöta på någon. En gång hade hon stannat, säker på att hon såg en mörk skugga bakom ett dött träd. Flera gånger hade den ljusa tiken ramlat ihop. Efter en kort vila, liggandes på marken och ofta, fortsatte hon, ...
↧